it's been a long time coming

så var det dags. världen har, som blev så tydligt i kalifornien, arizona och florida, väldigt långt kvar att gå. men man måste vara bra cynisk om man inte ser det här åtminstone lite grann som en viktig milstolpe.

grattis usa. det är såhär man leder världen.

som vanligt har cohen haft ett citat färdigt i åratal.




from the wars against disorder,
from the sirens night and day,
from the fires of the homeless,
from the ashes of the gay

democracy is coming to the u.s.a.


sail on, sail on
o mighty ship of state!
to the shores of need
past the reefs of greed
through the squalls of hate
sail on, sail on, sail on, sail on


i'm stubborn as those garbage bags that time will not decay
i'm junk, but i'm still holding up this little white bouquet

democracy is coming to the u.s.a.

tålamod

jag har just skickat ett ganska dramatiskt sms till en vän och bett henne återkomma när hon har tid/ork att lägga på vår vänskap eftersom det mest känns som om hon skiter i den för tillfället. utan tvekan mitt mest hyperventilerande ögonblick hittills i år och jag är väl egentligen inte särskilt stolt över det med tanke på att sagda vän går på ett antal antidepressiva och kanske inte behövde det där sms:et.

men jag vet inte hur långt i tålamodsmaraton man måste hänga med för att det ska vara okej att säga till en kliniskt deprimerad människa att man bara inte orkar med längre. det kanske det aldrig är? man kanske bara inte får vara så låg att man säger tack och adjö för nu har du ställt in lite för många överenskommelser etc etc.

det är inte första gången jag har funderat på det här och det är tydligt att jag inte blivit klokare på tidigare erfarenheter. känner mig så handfallen och elak på en och samma gång. hur mycket och hur länge ska man acceptera att bli trampad på? kan man inte ställa några motkrav om någonting från (hur säger man 'sådana här personer' på ett mindre nedlåtande sätt?).

jag menar det är ju inte som att man inte har varit där själv. jag vet ju hur det är att vakna upp varje morgon och att känna att varje steg är lika motbjudande som jag vet inte vad. jag vet hur det är att gå från att vilja träffa någon ena stunden och känna att det kommer ta livet av mig i nästa stund. så varför kan man inte svälja sin stolthet och säga att det är okej, vi tar det någon annan dag, vila du istället. varför är man så himla orättvis? det är ju faktiskt en av ens bästa vänner det handlar om.

skojigt av mig att det första inlägget jag skriver på hur länge som helst är en lång litania om hur synd det är om mig och mitt dåliga samvete. partybloggen. det krävs nog lite mer calvados om den här kvällen ska sluta väl.

eller deklarera på blankett k4 som finns i mitten av den här broschyren

jag har råkat importera samma album två gånger i itunes så nu spelas alla låtar två gånger i rad. ok det är en bra skiva men det börjar bli lite tröttsamt.

jag kommer få tillbaka skatt eftersom jag är för dålig för att tjäna respektabla summor pengar.

jag behöver åka till ikea och köpa en ram till zwarte beertjesplanschen jag köpte i utrecht. det här är förresten andra dagen i rad som jag bara suttit och stirrat in i väggen - fullständigt oförmögen att ta itu med någonting överhuvudtaget. mina växter pratar inte med mig längre utan vissnar trots att de får vatten och lagom mycket solljus. fast jag lagade riktig mat idag och jag kände mig duktig. och häromdagen använde jag kallmangeln i tvättstugan så jag har nog inte så mycket att klaga på. dessutom fick jag beröm av tjejen i ica-kassan för min goda smak idag. det var oklart om hon menade mitt val av godissorter eller mina kläder (tveksamt).

nu kommer fler dubblettlåtar.

坂道、トンネル、草っ原

いよいよ、夢として描き出した私の建築学学習がはじまりました。この間書いたように、南のスコーネ県のルンドという古い大学生街で小さなアパートを二ヶ月借りていることになっています。飾りもあんましないし、ヨーテボリからは重要な物達しか持たず来たし、今でも慣れられず、友達を会いに何処かの知らない街に行って、その友達が見つけれないのような気分です。寂しくないし、独ぼっちじゃないし、要するに、ただ「あれっ？」って感じです。

とにかく、今週は形式的な部分（こうやってログインし、ああやってカフェでコーヒを注文するんだって種類）や、社交的な部分（皆と友達になってねぇぇ☆みたいな種類）が主です。

夕べは後半のようなイベントがありました。色んな変な遊びでチームで頑張ったりするべきでしたが小生のチームがほぼ全部の遊びにラストになりました。
しかしいい事には持って来たドリンクを飾ってもらう事ができました。私はかっこいいお嬢さんにこんなのをしてもらいました。


そのパーティが学校のこんな建物の外で行われました。IKDC （インヴァル・カンプラド・デザイン・センター）です。インヴァル・カンプラドはイケアの創立者で、IKEAのIKも一緒です。EAは何なのか見当もつきません。



そして、話し変わるけど、アパートの間近のカフェの看板に鳩さんが奇麗な家を造りました。

旅立ちの朝

明日の朝は南に行きます。新生活を求めてそこの大学に入学するわけです。

きっと、様々な人に出会ったり、新しい経験を手に入れたり、泣いたり、笑ったりするのでしょう。

うまく行くように・・・


話し変わるけど私は今日生まれて以来、初めて頭にオリブオイル瓶に落ちられました。痛かったです。

jag skulle kunna skriva (s)om erica johansson.

ikeda ringde precis. han är i tyskland och undrade om jag gillar sötsaker och alkohol. jag blev lite ställd så jag sa att jag tycker om båda två utan att tänka på att det kanske vore något mindre av ett klavertramp att säga att nej du behöver inte köpa något. han kommer tillbaka på lördag och jag bävar inför att behöva få presenter.

i övrigt fortsätter hela kontoret sin bisarra intrigbalett som börjar kännas mer än lovligt tröttsam. det senaste är näst intill utpressningsliknande uppgörelsekrav via internmail samt sjuka hush-hush-utnämningar av diverse positioner. jag vet inte vad som är i görningarna och jag förstår inte varför folk bara inte kan hantera saker på ett vuxet och någorlunda professionellt sätt. inte för att jag någonsin gjort mig skyldig till endera beteendet, men så är ju inte heller självkritik mitt starkaste karaktärsdrag.

förresten köpte jag linser + undersökning (jag älskar undersökningar, vilket beror på kärleksbrist) för över 1800:-. det är jättedyrt med linser. dessutom försämrades min syn avsevärt inom loppet av några sekunder mitt under undersökningen, vilket min optiker (som förresten hade en sådan där nästan erotiskt upphetsande handpåläggning som bara riktigt bra optiker har) upptäckte berodde på att glasen i undersökningsutrustningen hade immat igen. det berodde på att jag hade cyklat dit från jobbet. i vilket fall som helst så fick jag assymetriska linser igen. så nu har jag 4 stora lådor linser.

imorgon är det midsommar. jag vet inte vad midsommar handlar om. firar man att nu har halva tiden gått, att det snart är slut eller är det något annat? jag hoppas gurjit orkar träffa mig. det vore väldigt bra för jag saknar henne.

a thousand kisses deep

förhoppningar och annat

wwdc var en besvikelse. och för övrigt blir jag helt vansinning av kontakten från förstärkaren. jag hatar glappande sladdar som inte ens nöjer sig med att tappa ljudet, utan dessutom ersätter det med statiskt surr. gnällgnäll etc imorgon köper jag en ny.

tidigare idag tänkte jag på någonting som skulle varit värt att skriva här, men jag har glömt bort det. kvällen tillbringades tillsammans med lina i hennes mkt omtalade limegröna bil och vid härlanda tjärn. fint.

何時かはお前と道連れに
俺はなろうと思ったものを

箸の袋に別れ文字
書いて残してどこ行った
馬鹿な奴だよ
ああひとり酒

fantastisk poesi.



flickan på bilden har ingenting med texten att göra.